saraheintz

Ni har väl inte missat att jag är förman?

Idag har det storstädast, stortvättats och storpackats. Och jag har även hunnit med en trevlig föreläsning, där allas fokus låg mer på en alladinask än barns språkutveckling. Och nu bara så där, vill jag spräcka myten om att man inte alls har en "personlig relation" men sina lärare på universitetsnivå, bullshit.
Men i alla fall, i natt kommer jag till Borran och Dorran. Jag kommer inte tillbaka till Lunderiet på tre veckor. Det känns väldigt, väldigt konstigt. Jag kommer faktiskt sakna mitt lilla boende, mina kära vänner och hela lundastämningen. I dag känns tre veckor väldigt länge, men det känns också väldigt välbehövligt, att pausa lite i  studentlivet. Det ska bli så skönt att fira julen med min familj och vänner och må bra ett tag på hemmaplan.
Och herregud vilken vårtermin det kommer bli sen när vi alla kommer tillbaka! Nya novisher, ny post som förman, lundakarnevalen, siste-april, vår vår vår.

Om en vecka är den julafton, om två veckor är det nyår, och om tre veckor är jag tillbaka där jag hör hemma.



Och föresten! Jag fyllde år i förrgår, och jag vill bara dra ett tack till alla fina människor där ute som gav mig en fin dag. Puss på er.

Att cykla hem halv tolv på natten på luciadagen kändes så fint. Det kändes fint för att Lund var vitt av snö, julljus var tända överallt, och jag hade spenderat eftermiddagen och kvällen i perfektion. Klockan fem befann jag och min vapendragare Matias oss vid AF-borgen, för att njuta av ett luciatåg. Ett luciatåg som visade sig vara stort och duktigt, och jag njöt. Efter en timmes musik var vi inte redo för att bege oss hem till söndagens ångest och ensamhet. Så vi köpte istället julmust, juleskum och lussekatter och vandrade hem till allas våran Gustaf. Det blev många timmars livsnjuteri i form av julmusik och fina samtal, och självklart mindre fina samtal.

Vet ni vad som är helt underbart skönt? Jo, när man sitter ensam en söndagförmiddag, men noll planer och inget kul i sikte. OCH, sen får man helt plötsligt se sånna här bilder. Då blir man varm i själen och förstår vilka fina vänner man har fått. OCH sen slänger matias upp idén om nationkörernas luciakonsert, och då har man plötsligt planer.

Igår satte sig jag, Johanna Sjöqvist, Matias Rankinen och Karl Hjert ner för att genomföra ett musikquiz på The essential. Eftersom vi inte kunde så mycket, målade vi istället. Den första bilden visar Svartklubbens nya förmän. Till vänster kan vi följa Johannas utveckling, i mitten Matias och till Vänster min. Alla olika rader krävde olika konstnärer, jag tackar för era insatser.



Sen blev Nils avundsjuk på Svartklubbens finest och försökte vara lustig.



Sen visade Gustaf hur man jobbade effektivt i en pub.




Ikväll blir det julfest på Sydskånska! Härligt.

Nobeldagen till ära hade vi idag sluttalet i retoriken. Våra kära föreläsare tände ljus, pyntade med glitter och ställde fram champagneglasen fyllda till bredden, men julmust. Trots ångest och misstron på oss själva gjorde alla ett riktigt bra jobb. Så där bra, så att jag blir stolt över att vara en del i klassen.

Ulrika - självdiciplin, kan man önska dig det i julklapp tro?

Sara - går talet bra inför i morgon?

Vilken lördag! Herregud.

Jag kan inte minnas hur länge jag har längtat efter just den här dagen, den femte december. Eller rättare sagt, den femte december klockan 13.00. Antagligen sen jag fick reda på att jag hade en tenta just detta datum i mitt värsta ämne, tid 08-13 , och antagligen sen jag fick veta att jag ska jobba på svartklubben ikväll, och Chords spelar. Jag vågar inte skriva något om tentan nu, mer än att den var lurigare än vad jag trodde, men jag hoppas och tror.
Och gårdagen var så mycket trevligare än vad jag hade kunnat hoppas på. Jag, Linda och Kajsa satte oss på Viggos, åt sjukt god mat och skrattade. Vi satte oss på uteserveringen under värmelamporna, virade in oss i filtar och bara njöt av livet. Det är väl en bra sammanfattning på kvällen.



Värt att poängtera, färgerna är väldigt konstiga. Linda har inte lila hår. Men, ni ser alldeles rätt, till maten fick man bröd, delade hamburgebröd. Hur konstigt och härligt är inte det?

I kväll är det jobbarfest på SSK och alla mina små barn ska vara där. Det är lite tungt att inte kunna deltaga. Jag ska inte sticka under stolen med att jag känner mig lite bitter. Anledningen? Jo, jag ska göra en tenta i morgon, en viktig sådan. Livet leker. Men, det hade kunnat vara mycket hårdare, eftersom Linda och hennes vän kommer hit om några timmar. Och det gör mig glad. Men, jag kan fortfarande inte hänga med dom så mycket i kväll, eftersom jag måste somna tidigt. Så jag ska släppa dom fria i Lund så dom får roa sig så gött som möjligt. Men jag är inte bitter.

Jag har nog min mest pluggintensiva tid någonsin nu, så intensiv så jag måste befinna mig på universitetet två och en halvtimma innan min föreläsning börjar vid nio. Så intensivt så jag är den första på hela SOL på morgonen. På torsdag om en vecka är allt över, för den här gången.



Och vet ni vad man behöver när man pluggar som ett odjur? Jo, mat.
För denna otroliga maträtt behöver man inte anstränga sig många knop, inte heller besitta det fullaste kylskåpet. Inkassera i 500 gram broccoli, färsk givetvis, och koka den halvmjuk i några minuter. Släng sedan ner det i en relativt stor form.



Häll sedan ner två ägg, 2 dl riven ost, 1 dl-isch grädde, salt och peppar. Veva runt.



Kom sedan på, att oj vad gott det hade vart med lite soltorkad tomat i gratängen! Kasta ner det med, och häll sedan ner allt du du samlat på dig över broccolin. Och skjussss in i ugnen! 225 grader i femton minuter ungefär.



Och varför inte piffa till maträtten med en liten laxbit och lite sallad?



Imorgon kommer Linda från dalsjöforce och hälsar på, även hennes vän som jag faktsikt inte vet vad hon heter. Lovar att meddela snart vad hon heter och hennes ursprung. Hur gött är det inte att jag har lyckats få ner Tina, Becka, Zizzi, Molin, Hanna och Linda hit på endast tre månader?